Kärleken till sitt barn är obeskrivlig
Hej på er!
Just nu sitter jag i skräddarställning i sängen med Elin i famnen, inlindad i en filt. Hon har äntligen somnat! De senaste 3 veckorna har hon varit lite extra gnällig och fått svårare att somna. Innan brukade hon somna av sig själv när hon var trött, men nu blir hon istället gnällig och behöver få hjälp att komma till ro. Det tär på en när man gång på gång måste vagga och vyssja, särskilt på kvällen när vi är trötta och helst av allt vill sova. Jag och Andréas brukar skoja om att "det är tur att hon är söt", haha.
Hur jobbigt det än må vara, med trötthet och gnällig bebis som vägrar somna, så är kärleken till ens barn så stark att det inte går att beskriva. Jag har henne gärna i famnen och vaggar i flera timmar om det så skulle behövas! Man gör ju vadsomhelst för sitt lilla barn! ❤
